Bakura [獏良]

Bless me with the leaf of the tree
on it, I see the freedom rain
We are falling, the light is calling
Tears inside me, calm me down
Midnight calling, mist of resolving
crown me with the pure green leaf
Praise to my father, blessed like the water
Black night, dark sky,
The Devils Cry
_____________________________

Nu är det såhär att Yours Truly har hamnat i en... djävligt förvirrande svacka.
(Som ni kanske märker av pga mina dåliga uppdateringar här...).

I x antal veckor nu har jag känt av en förbannat stor "shift" i hur jag mår. Det är inte så att jag konstant bara vill dö, mer bara att... jag är apatisk.
Men nu är det värre från vad det har varit.
Ja, jag arbetar flitigt då det gäller skolarbete, men så fort jag "lägger ner" så kan jag ligga i timmar och slå mina knutna händer i sänggaveln, just pga av att det mesta jag verkar känna är gnagande frustration. Jag verkar rastlös och så in i helvete understimulerad (trots att jag t.ex. "lever ut min kreativitet" via bildlektionerna).

Jag har börjat få panikattacker igen och trots att jag "gör det man ska" (äter regelbundet och sover 6-8 timmar) så tuggar ångesten konstant.
Jag är social i/med klassen, men sällan på msn. Mitt "intresse" för msn har typ... runnit ut i sanden men ändå försöker jag desperat "hålla mig uppdaterad". För jag fattar seriöst inte varför jag inte "flyr" med hjälp av Internet - så som jag alltid har gjort och som jag (fanemig) alldeles nyligen tyckte var min räddning ifrån paniken.
Men nej, sanningen är den att JAG VET INTE.

Skolan funkar, bättre än väntat. Jag gör mina arbeten och får i de flesta fall bra respons från lärarna.
Förutom att känna mig kroniskt tom; som ett blankt papper, att jag inte har någon aptit (bland annat så har mitt sug efter t.ex. choklad totalt blåst bort - vilket INTE ÄR LIKT MIG), att jag tycker att ett gammalt hårspänne + en tändare är en redigt härlig "kille" (han ger fina brännmärken!) och att jag mot kvällarna knappt kan varva ner utan att drämma knynäven i ansiktet/magen/låren så... flyter resten på... rätt så okey ^^

Vänta er ingen uppdatering på ett tag, för jag måste för i helvete försöka klura ut vad fan det är som händer med mig ATM.
Med all säkerhet så har jag "börjat få" PTSD (Posttraumatiskt Stressyndrom) igen, vilket är en mindre rolig insikt, men vad fan. Jag känner ju mig själv.
Eller gör jag?
_____________________________

This is the anthem of your existence
Of your persistence
Your day will come
Our light will shine on
Our souls will burn on
The fight is on now
Till we have won
_____________________________

(Sjukt, fördjävligt GALET bra låtar det där! Den första texten kommer ifrån Devils Never Cry (Staff Roll), från soundtracket till spelet Devil May Cry 3. Och den andra är taget ur hardstyle låten The Anthem, av Zany & DV8)

Helgen lider snart mot sitt slut, men jag är varken panikslagen eller ångestfylld.
Det är lustigt, om man tänker på det.
Jag är inte den som "tar saker med en nypa salt", jag är inte en sådan person som kan stirra skräcken; faran i vitögat och klättra upp ur det svarta hålet utan skavsår eller blåmärken.
Jag stannar där nere... väldigt länge.

Men under denna helg... så har jag tydligen lyckats klättra upp och stannat vid ytan. Ja, betydligt längre än "väntat".
Jag har kämpat mig igenom en relativt stor del av min "läxhög" och det känns så djävla bra!!

Jag har återigen upptäckt min kärlek och brinnande passion för hardstyle genren. Den här typen av musik är GULD värd vid pluggtillfällen - den är själ, hjärta och rena andetag, allt förpackat runtomkring och i strömmar av kraftfulla basgångar och vackra melodier.
Ja, tacka vet jag HARD.fm... ♪~ ♥

Jag har övat på mina Photoshop kunskaper och resultaten av varje ny bild bara bättre och bättre :3
At the moment... så flyter livet på riktigt bra, kan jag lugnt konstatera!

UPDATES:

Jag har ökat min dos av Concerta från 36 mg till 54 mg. Det fungerar jätte bra och jag är hypad/"hög" som aldrig förr o_o" Jag kan sätta mig och skriva prov i timmar, göra läxor och vara stenhårt fokuserad timme efter timme. Jag är även mycket piggare.
The downside of it är väl att jag knappt har någon aptit kvar längre, överhuvudtaget (jag kan ta upp en 200 g chokladkaka och bara äta några rutor, för att sedan "tappa intresset") och att jag knappt kan fungera normalt utan mina piller. Är jag utan dem (speciellt på skoldagar) så slängs jag ner i mitt "gamla" svarta hål igen och lite av min livslust försvinner. Jag blir apatisk och så otroligt, extremt trött att jag nästan kollapsar på hemvägen.
(In other words: addiction and withdrawal symptoms).

Jag har inte skurit mig på flera veckor, sen sist och jag är... kluven angående detta. En del av mig "kan inte fatta" varför jag har slutat med det, en annan ger mig en "bra jobbat!"-klapp på axeln. Hmm, jag antar att det är något jag får ta, helt enkelt.
Och eftersom jag dagligen tar min medicin så dricker jag inte heller någon alkohol.

Men snusar gör jag fortfarande xD
Nikotin är en "kär gammal vän" som har hängt med (alldeles) för länge. (Påtal om det så är min sista snusdosa snart förbrukad, ugh... måste inhandla mer as soon as possible >< *panik*)

Jag har även börjat gymma och simma så ofta jag kan (alltså två gånger i veckan). Jag älskar vatten. Jag verkligen njuter av att befinna mig i en simbassäng, känna mig viktlös och fri från bekymmer.
På gymmet så trimmar jag magmusklerna och får upp styrkan i mina ben - det är helt djävla underbart skönt att se resultat. Vågen har jag inte vågat hoppa på än dock, haha.
Och på det här sättet har även min ångest och paranoia kring mat minskat - tränar jag två gånger i veckan så kan jag med lätthet trycka i mig en pizza varje fredag!

Jag kan inte föreställa mig att något av det här är av intresse för allmänheten, men vem sa att ni behövde läsa skiten? ;3

Jag rullar på för fan!~
Som alltid, som vanligt och som jag brukar göra. Eller, i alla fall, som jag tafatt försöker att göra!

Blir det några ändringar i humöret, eller skulle jag mot förmodan bli aspackad en kväll, så lär jag vända mig hit och skriva av mig allt kaos ^w^O

(Och ikväll tycker jag ännu en hyllning av Bakura är på sin plats!)