Bakura [獏良]

Detta är dag två av mitt nya liv. Ja, så att säga. Det är egentligen inte så stor skillnad, mer än att jag inskriven på Arbetsförmedlingen och aktivt söker jobb (och gör jag inte det ser jag till att regelbundet kolla mejlen och vara noga med att mobilen inte är på ljudlös).
Jag försöker hålla attityden positiv och öva på att ändra min inställning till framtiden som helhet.

Okey att jag tillbringar alldeles för mycket tid att dagdrömma (gammal vana) -
just nu har jag målat upp en fantasi då jag har min son i famnen; han sitter på min höft och har armarna runt min hals. Jag nästan flyger fram i min sommarklänning, lätta sminkning och mognare kropp, min son överöser jag med pussar och kärleksord. Vi går på Londons gator, förbi folk som ler åt oss och förbi butiker där expediten hälsar igenkännande. För vi ska till vårt favoritcafé och möta pappa. Mannen jag älskar och har gift mig med, den oerhört ståtliga och vackra Tom Hiddleston, med ett hjärta som har så mycket godhet att man får tårar i ögonen bara av att vistas i samma rum.

Fast det är lyckliga tårar som följs av ett leende, och en kyss på munnen, det får han också - även fast jag måste stå på tå och sträcka på hela mig för att nå. Våran son (som heter Alex) viftar med armarna och vill bli buren av pappa och det är mer än välkomnat, jag har ont i svanken och är allmänt sliten av att ta hand om min son som är minst lika envis som jag (vi är ensamma i långa perioder, men det är för att Tom måste flyga runt världen till olika filmproduceringar).
Oavsett hur sliten jag ser ut eller känner mig så tycker Tom att jag är vacker, det säger han ofta, om inte med ord så med beröring.

Vi går in med vår son (som gnäller på pappa och vill visa att han har blivit stor, så han blir nedsläppt och får gå själv, utan att hålla hand). Butiksägaren ser oss och gör direkt iordning vår beställning, eftersom vi alltid äter och dricker samma sak (en sandwich med grillad kyckling för Tom och te vid sidan av, själv gottar jag mig i en mindre portion av en traditionell engelsk frukost och dricker traktens bästa kaffe).

Vi tillbringar våra dagar så här, tillsammans alla tre, jag, Tom och Alex. Vi skrattar och gråter, bråkar om småsaker, vaknar mitt i natten av Alex som vill ha uppmärksamhet; blir ibland avbrutna då vi älskar, och trots att pannan glittrar och hans lockar i håret är fuktiga, så ler Tom och skrattar bort det, säger att vi har all tid i världen; jag tassar upp naken i skenet av månen och är trygg i min kropp - trots att jag har så många självskadeärr och bristningar från graviditeten - men jag vet att jag har överlevt och äntligen har fått livet jag önskat, med mannen jag älskar och en son som vi ska uppfostra med tydliga regler och mycket kärlek. Jag sätter på mig en av Toms t-shirts och beger mig till barnkammaren, som är precis bredvid vårt sovrum.

Men för Alex så passar det ibland inte med mamma, han vill att pappa ska vara där istället. Det vet redan Tom, så han kommer smygandes med det tunna sommartäcket virat och knutet runt höften, ger mig en kyss på sidan av pannan och säger att det är okey, jag har jobbat alldeles för mycket idag. Svär lite åt honom att han har snott täcket men ler, ler så där dåsigt och lyckligt man bara gör då man är galet förälskad och går tillbaka, lakanen är fortfarande varma. Då Alex har fått byta blöja och slocknat helt så smyger Tom in till mig, stänger dörren försiktigt och kryper ner i sängen, täcker över oss upp till axlarna med täcket och virar sina stora, långa armar runt mig och ser road men förvirrad ut då jag plötsligt börjar prata ett språk han har hört förut men inte kommer ihåg så mycket av. Jag kysser honom och förklarar.
"It means 'I love you' in Swedish."
Och så ler han sådär, så genuint som bara han kan, med skrattrynkor runt munnen och djupa smilgropar och försöker säga samma sak, med sin brittiska brytning.
_______________________________________________________________

JA SÅ... Det är sådant här jag 'roar' mig med under dagarna. Det är än så länge en fantasi och jag är också medveten om att chanserna för mig att få kontakt med den där mannen är väldigt små. Sedan kanske vi inte ens har en sådan 'kärlekskemi' då vi väl träffas, kan man aldrig veta säkert ju! Men jag står fast vid att, ska jag skaffa barn så ska det bli med Tom Hiddleston. Jag vill helst av allt ha en son, men jag skulle inte ha emot att få en dotter heller. Jag har dock inte funderar på kvinnliga namn än, haha.

Men först, först och främst... ska jag få ordning på mitt liv här i Sverige. Jag ska få ett arbete och kunna bidra till hyran här hemma för att tids nog flytta till min egen lägenhet (eller dela den med min bästa vän). Efter att Sverigelivet har stabiliserat sig så vill jag pröva mina vingar någonstans i England. Jag ska klara det. Jag ska bli lycklig. I mig själv eller tillsammans med någon annan. Vem den personen blir kan jag inte veta, för det är ju hjärtat man ska följa i val av partner och inte alltid vila för mycket på en drömvärld.

... Fast mysigt är det ju, att måla upp sådana scenarier.
För vem vet, en dag kanske jag står där. Pekar finger åt alla som inte trodde att jag skulle klara det.