"Self-Injury in Japan."
Vill bara rekommendera en av mina absoluta favoritserier med bilder som har att göra med självskada. Jag har alltid graviterat mot hur japanska ungdomar mår, för jag känner igen mig ganska mycket i den där hopplösheten, att man är fångad i sig själv och känner att samhället ställer alldeles för höga krav.
Brukar forska runt mycket på Internet (alternativt då och då låna eller köpa hem böcker) om självskada, gärna centrerat inom den japanska kulturen, mitt 'favoritområde' där har sedan länge varit om Hikikomori-fenomenet, men har ni varit med länge på den här bloggen så ska jag ha berättat lite om det, långt bak. Idag har jag 38 flikar sparade med alltifrån enbart bilder till långa forskningsrapporter. Personligen har jag gått igenom isolering, då jag mer eller mindre självmant bestämde mig för att inte lämna mitt rum under en lång period. Ångesten av att ge sig in i världen och eventuellt misslyckas med vad man nu än behöver göra, den ångesten var så skrämmande att jag tvingades stänga mig själv inne. Turligt nog så är den känslan (min sociala fobi) inte fullt så stark som den var för några år sedan. Samma gäller min telefonskräck, den har också lättat. Vilket är otroligt skönt, bara ett litet steg på en stor resa men det är ändå ett stort steg till att kunna fungera normalt, bli självständig och faktiskt tycka om och tro på sin egen förmåga.
(Är någon intresserad och inte kräsmagad så kan ni googla 自傷 via bilder. 自傷 läses om jag kommer ihåg rätt, jikizu och betyder självskada).
Brukar forska runt mycket på Internet (alternativt då och då låna eller köpa hem böcker) om självskada, gärna centrerat inom den japanska kulturen, mitt 'favoritområde' där har sedan länge varit om Hikikomori-fenomenet, men har ni varit med länge på den här bloggen så ska jag ha berättat lite om det, långt bak. Idag har jag 38 flikar sparade med alltifrån enbart bilder till långa forskningsrapporter. Personligen har jag gått igenom isolering, då jag mer eller mindre självmant bestämde mig för att inte lämna mitt rum under en lång period. Ångesten av att ge sig in i världen och eventuellt misslyckas med vad man nu än behöver göra, den ångesten var så skrämmande att jag tvingades stänga mig själv inne. Turligt nog så är den känslan (min sociala fobi) inte fullt så stark som den var för några år sedan. Samma gäller min telefonskräck, den har också lättat. Vilket är otroligt skönt, bara ett litet steg på en stor resa men det är ändå ett stort steg till att kunna fungera normalt, bli självständig och faktiskt tycka om och tro på sin egen förmåga.
(Är någon intresserad och inte kräsmagad så kan ni googla 自傷 via bilder. 自傷 läses om jag kommer ihåg rätt, jikizu och betyder självskada).
Kommentarer
Trackback
