「Near future」
Nyss kommit hem från sjukhuset (hade ett samtal med min sjuksköterska).
Hon ville checka läget, hur jag mår och vad jag har för planer.
Berättade om hur jag ska komma i kontakt med Unga In och hur jag i samma veva vill börja med någon slags behandling, helst DBT. Mot slutet av vårt samtal frågade jag hur det är med sekretess i vården och om det påverkar hur mina läkare kan läsa mina journaler. Var orolig därför att jag strax efter min haschpsykos fick en remiss till min läkare, där det stod ett nummer under frågan om man behövde akut hjälp. Detta hade aldrig stått på mina andra remisser, så jag blev lite misstänksam.
"Du vet väl att vi måste börja ta pissprov nu?"
Så skrattade jag lite och försökte se nonchalant ut och sa: Ja, det är inga problem, så länge ni inte berättar för mina föräldrar bara.
"Men jag kommer behöva ta det här med Nasir [min läkare] och... För någon med din diagnos [ADHD] så kan de mediciner du tar nu ställa till det rejält. Hellre att du låter bli rökat och tar dig en ordentlig fylla ibland... får jag säga så?"
Jag är lite paranoid och nervös att de ska nämna detta för mina föräldrar, men då jag låg inne på akuten, bad jag om att få ha sekretess (vilket innebär att om någon ringer och vill få tag på mig, så får ingen i personalen säga att jag är inlagd)... och eftersom jag är 20 år, alltså myndig, så borde det vara straffbart om de ringde och berättade.
Mina journaler är öppna för all vårdpersonal men privatpersoner måste fråga mig personligen om det är okey att de får titta i dem. Så det ska egentligen inte vara någon fara, men ändå...
Jag anser nämligen inte att mitt haschrökande är ett problem (och vill därför hålla tyst om det så långt det är möjligt, hur absurt det än låter), det är aloholen (i skrivandets stund dricker jag en Guinness) och skärandet som är värst (bara att jag måste lära mig att inte skära så djupt, är ett varningstecken), om man nu ska tänka långsiktigt. Jag vill inte sluta med några av dessa beteenden, men skulle kunna tänka mig att aldrig röka en joint igen; då det kan gå månader, till och med år innan jag får tag på Cannabis.
Och ja, jag vet att jag inte ska dricka samtidigt som jag tar Concerta men hellre att jag dricker då och då, istället för att sluta tvärt. Då blir jag fan tokig. Det är som att gå på en diet, allt man inte får äta fantiserar man om suktar konstant efter.
Vet inte vad jag ska känna eller vad jag konkret ska göra just nu.
Finns så mycket jag verkligen vill, framförallt att få ett jobb så att jag kan börja bygga en ordentlig grund, tjäna min alldeles egna inkomst. Ha råd att åka till mina vänner som jag älskar och fixa alla tatueringar jag påbörjat och drömt om att få slutförda.
I alla fall haha, om allt går som jag vill med mina 'sidoinkomster' så ska jag kunna ha råd att betala bensin till min själsliga blodssyster, så att hon kan puttra hit med sin Mercedes-Benz och ta mig till ett litet Uppsalaäventyr med episka människor, förhoppningsvis kan vår andra själssyster följa med också. Jag ser fram emot det, men hoppas inte på för mycket, måste krafsa ihop tillräckligt med pengar först.
Har fått hjälp av en polare med 100 spänn, ska alldeles strax ut och panta och hoppas att jag får minst 50 kronor för det. Sista utvägen blir att lägga upp gamla akryltöjningar jag inte längre behöver och se om någon privatperson vill köpa dem! Åh juste, pffh! Helt spontant så kom en kille fram till mig på tågstationen här hemma och bad om han fick köpa en cigg av mig. Jag frågade hur mycket han kunde ge, han svarade 'hur mycket vill du ha?'. Så jag var realistisk och sa 3 kronor, lite vinst måste jag gå med ju. Fick fyra spänn haha. För en cigarett! Helt galet mycket pengar för mig just nu, shit.
Jag ska jobba arslet av mig nu så att jag kan ha råd att festa med världens härligaste människor, alkoholen bryr jag mig faktiskt inte om just nu, kan ta min stora Jameson flaska och hoppas att man kanske blir bjuden på någon öl eller två. Annars är det lätt sällskapet som räknas mest, i alla fall den här gången!
Hon ville checka läget, hur jag mår och vad jag har för planer.
Berättade om hur jag ska komma i kontakt med Unga In och hur jag i samma veva vill börja med någon slags behandling, helst DBT. Mot slutet av vårt samtal frågade jag hur det är med sekretess i vården och om det påverkar hur mina läkare kan läsa mina journaler. Var orolig därför att jag strax efter min haschpsykos fick en remiss till min läkare, där det stod ett nummer under frågan om man behövde akut hjälp. Detta hade aldrig stått på mina andra remisser, så jag blev lite misstänksam.
"Du vet väl att vi måste börja ta pissprov nu?"
Så skrattade jag lite och försökte se nonchalant ut och sa: Ja, det är inga problem, så länge ni inte berättar för mina föräldrar bara.
"Men jag kommer behöva ta det här med Nasir [min läkare] och... För någon med din diagnos [ADHD] så kan de mediciner du tar nu ställa till det rejält. Hellre att du låter bli rökat och tar dig en ordentlig fylla ibland... får jag säga så?"
Jag är lite paranoid och nervös att de ska nämna detta för mina föräldrar, men då jag låg inne på akuten, bad jag om att få ha sekretess (vilket innebär att om någon ringer och vill få tag på mig, så får ingen i personalen säga att jag är inlagd)... och eftersom jag är 20 år, alltså myndig, så borde det vara straffbart om de ringde och berättade.
Mina journaler är öppna för all vårdpersonal men privatpersoner måste fråga mig personligen om det är okey att de får titta i dem. Så det ska egentligen inte vara någon fara, men ändå...
Jag anser nämligen inte att mitt haschrökande är ett problem (och vill därför hålla tyst om det så långt det är möjligt, hur absurt det än låter), det är aloholen (i skrivandets stund dricker jag en Guinness) och skärandet som är värst (bara att jag måste lära mig att inte skära så djupt, är ett varningstecken), om man nu ska tänka långsiktigt. Jag vill inte sluta med några av dessa beteenden, men skulle kunna tänka mig att aldrig röka en joint igen; då det kan gå månader, till och med år innan jag får tag på Cannabis.
Och ja, jag vet att jag inte ska dricka samtidigt som jag tar Concerta men hellre att jag dricker då och då, istället för att sluta tvärt. Då blir jag fan tokig. Det är som att gå på en diet, allt man inte får äta fantiserar man om suktar konstant efter.
Vet inte vad jag ska känna eller vad jag konkret ska göra just nu.
Finns så mycket jag verkligen vill, framförallt att få ett jobb så att jag kan börja bygga en ordentlig grund, tjäna min alldeles egna inkomst. Ha råd att åka till mina vänner som jag älskar och fixa alla tatueringar jag påbörjat och drömt om att få slutförda.
I alla fall haha, om allt går som jag vill med mina 'sidoinkomster' så ska jag kunna ha råd att betala bensin till min själsliga blodssyster, så att hon kan puttra hit med sin Mercedes-Benz och ta mig till ett litet Uppsalaäventyr med episka människor, förhoppningsvis kan vår andra själssyster följa med också. Jag ser fram emot det, men hoppas inte på för mycket, måste krafsa ihop tillräckligt med pengar först.
Har fått hjälp av en polare med 100 spänn, ska alldeles strax ut och panta och hoppas att jag får minst 50 kronor för det. Sista utvägen blir att lägga upp gamla akryltöjningar jag inte längre behöver och se om någon privatperson vill köpa dem! Åh juste, pffh! Helt spontant så kom en kille fram till mig på tågstationen här hemma och bad om han fick köpa en cigg av mig. Jag frågade hur mycket han kunde ge, han svarade 'hur mycket vill du ha?'. Så jag var realistisk och sa 3 kronor, lite vinst måste jag gå med ju. Fick fyra spänn haha. För en cigarett! Helt galet mycket pengar för mig just nu, shit.
Jag ska jobba arslet av mig nu så att jag kan ha råd att festa med världens härligaste människor, alkoholen bryr jag mig faktiskt inte om just nu, kan ta min stora Jameson flaska och hoppas att man kanske blir bjuden på någon öl eller två. Annars är det lätt sällskapet som räknas mest, i alla fall den här gången!
Kommentarer
Trackback
