Bakura [獏良]

Vet inte vad det är, men jag är så djävla lättretlig idag. Sur, rentav förbannad.
Föräldrarna kom hem med flera kassor med pantburkar (som typ är min enda vid sidan av-inkomst) och crépes till middag (sådana där färdiglagade man värmer i ugn). Mitt vanliga matlagningsknep är att pensla de med lite smör innan, och detta bad jag snällt mamma göra.
Men nej, hon fastnade framför sitt mobilspel. Så jag fick göra det. Precis som att plocka in eller ut disken. Förstår att de är för trötta efter jobbet men vad fan. Om inte jag gör det precis då så går det flera dagar innan någon orkar.

Det produktiva jag har att göra om dagarna är att städa och plocka undan efter alla, för jag tycker om då det är rent och fint. Föreslår att "vi kanske ska dammsuga", vilket egentligen betyder att "ni får gärna hjälpa mig med det". Om inte jag gör det så känns det som om ingenting blir gjort annars. Hatar att gå omkring på dammiga eller smuliga golv. Bad mamma ta ut och gå ner med kartongsorteringen eftersom den är nära bristningsgränsen. 
Sannolikt att jag måste påminna henne eller helt enkelt att hon bara glömmer det. Pappa bryr sig inte heller då han typ, blivit inskolad att folk städar efter honom, för att han varit ute mycket förr och rest via jobbet och bott på hotell.
Jag kanske överreagerar, men jag blir faktiskt lite less.

Tog en cigarett i alla fall för att lugna ner mig och sluta snäsa åt mina föräldrar, då de skämtar om hur jag verkar vara på ett sådant dåligt humör. Men vad fan tror ni, jag har bara velat ta det lugnt idag och helst inte resa på mig om jag verkligen måste, är det för mycket begärt att ni hjälper till lite med middagen? Så tycker de säkert att jag är lat som 'inte gör någonting' men eh, har ni tittat in i köket, som är skinande rent...? Noterat att jag tvättat och bytt alla handdukar vid de två toaletterna vi använder mest? Sett att alla fulla soppåsar är kastade? Eller att jag ställt fram temuggen med ny tepåse åt pappa, dammat av mammas dator och fint lagt undan hennes mobilsladd?

Måste man hela tiden uppmärksamma alla de där små, små i grunden ganska osjälviska gesterna, så blir vem som helst trött. Hade varit jättehärligt om de kunde säga ibland att "åh, jag ser att du har dammsugat, vad fint, tack!". Vet ju själv att man inte alltid kan få positiv respons på allt man gör, men helvete. Bara att ta mig ur sängen varje morgon är som att förbereda sig för ett maratonlopp. trots att man är i världens sämsta form och typ aldrig har sprungit ordentligt i hela sitt liv. Så känns det att vara jag, det känns så alltför ofta.