Bakura [獏良]

With your dominant arm, you grab the reality
With you other arm, you uphold the morality
you light up the love deep in your heart
you weight things up with the scale inside your head
Inside the dense and thick darkness,
you hide your own shadow
The sound of the dirty abacus, echoes
in the world! please stop!

Det känns konstigt att skriva här då man är nykter. Men jag tänker göra det ändå, för kraften av skrivandet är fortfarande väldigt helande, betydelsefullt och förförande.

Min handled kliar (lindras med Xylocain), men den läker väldigt, väldigt fint. Tror det är tack vare Decubal krämen som jag fick pröva på hos en nära vän. För er som kanske inte hängt med så var den 10 Augusti en kväll (som många andra, alkoholpåverkad och ångestfylld) där jag tyckte att självskada lät som en väldigt bra idé. Så jag rispade lite lätt på min vänstra handled och det slutade med att de ytterst små men många skärsåren blev inflammerade för att sedan bekämpa en smärre infektion ett tag (för att vara exakt två veckor och tre dagar idag).

Mitt liv nu är som det nog alltid har varit... intensivt.
Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det, jag vet inte om den förlamande rädslan jag har inför framtiden är resonabelt logisk eller bara totalt obefogad och påhittad. Om de hinder jag tycker att jag har är enklare att kliva över än jag tror.

Ibland vaknar jag och tänker att "Tänk om ingenting någonsin förändras".
Först tänker man ju att, ja, det hade varit ganska skönt, för då slipper man oroa sig över någonting längre.
Men det är just det som är paradoxen, det mest absurda i hela den här löjliga situationen: Jag kommer ångra att jag inte gjorde något, att jag inte försökte uppfylla mina drömmar, trots att jag vet någonstans djupt inom mig att JAG KAN. Jag kan visst! (Jag får nämligen en fruktansvärd ångest över att jag är fast trots att jag vill ta mig vidare. Detta är och har oftast alltid varit ett återkommande problem hos mig).

Den eviga frågan är dock alltid om jag vågar, det är just det, jag sätter krokben för mig själv genom att tänka för mycket på vad som kan gå fel, jag fokuserar helt på missöden, dilemman och trassel då jag istället borde vända på hela min attityd och forma mina grundtankar till något positivare, mer levande, givande.

The thing about living,
that is like wondering in the darkness, not able to see a thing.
The thing about dying, that, is also darkness,
"the end" is no way "the beginning."
That's why we need to light up the darkness now
burn up our life line in a flash
after releasing the radiance.
The proof of life
is hard to reach, but strong.

Jag ser det framför mig, dagen då jag vågar.
Helt igenom, utan att ifrågasätta, bara slänger mig ut och GÖR. Dagen då jag agerar och arbetar till min absolut fulla potential.
Dagen då jag inte är rädd för precis allting, då jag istället tänker "Men vad fan, det är bara att köra" och vill jag ha något så gör jag allt, precis allt, för att få det. Teoretiskt sätt så finns det absolut inga hinder, det är i praktiken jag måste öva för att genuint tro på det också, jag måste se det med själen och inte bara ögonen.
Öva, repetera, intala, försäkra, vara ihärdig.

En dag kommer det bara vara handling och mindre ord. Jag kommer knappt hinna skriva för att jag är för upptagen med att leva. Jag kommer vakna pigg och lägga mig utmattad för att jag har ett mål, en drivkraft. Jag kommer förändra mig själv innantill och utantill, inuti och utanför, så att de mer positiva, mer konkreta sidorna lyser igenom. Jag ska omvända all min smärta till något vackert, till något som visar att "Den här tjejen har kämpat och faktiskt klarat det"; som visar att "Det här är jag".

Allt detta är ju jag men det kommer bara ta lite tid för mig, längre än för många andra människor, att nå ut till min fulla potential, att se på livet mer som en härlig utmaning än ett skrämmande hinder.

Flower! now, in full bloom you had told me
The meaning of living right here, right now
the meaning of tomorrow's coming.



På ett eller annat sätt så kommer jag klara mig, jag kommer överleva och jag vet att mina drömmar uppfylls.
En djävla dag. En förbannad djävla dag så är jag kvinnan jag alltid velat vara!

(Låttext i kursiv: Libra av MUCC)