Same ol' musings
Jag börjar undra om jag medvetet blir full för att kunna känna mig levande, för att kunna hata allt och alla och/eller skära sönder min hud. Det blir lättare om man är alkoholpåverkad, det gör mindre ont - för i grund och botten så avskyr jag smärta - rätt ironiskt med tanke på hur många ärr jag har på kroppen haha.
Jag kan inte förstå mig själv - dock så kan jag agera fullkomligt normalt trots att jag har en djävla massa skit bubblande under ytan. Jag letar efter en kick, jag letar frenetiskt efter en drog som kan ge mig största möjliga njutning, snabbast möjligt. Jag vill fly, jag vill få bort den underliggande ångesten och paniken. Jag vill vakna varje morgon och inte behöva förlita mig på mediciner, koffein eller nikotin... Jag vill kunna möta ett misslyckat läxförhör med tankarna 'ja, men det är okey! Allt kan inte vara perfekt, det är bara att försöka igen!'.
Men som det ser ut nu så verkar det nästintill omöjligt. Jag vet inte än hur det är att fungera utan rakblad eller mediciner. Jag förstår inte hur det är att vara helt igenom, fullkomligt frisk.
Det har tagit så många år att komma hit - jag har inte ens kunnat drömma om en framtid, som trots allt, ser såhär bra ut! Jag pluggar japanska så gott det går, och tycker faktiskt det är roligt! Jag kommer hem, trött ja, men ändå full av energi; redo att möta nästa dag!~
Men om kvällarna är det alltid något som ska brista. Antar att det är att jag har varit uppe i varv hela dagen för att sedan tvingas att slappna av - lätt hänt att ångesten infaller. Hm...
_______________________________________________________________
Nej, jag vet ärligt talat inte vad det är jag vill ha sagt med den här texten.
Nu tänker jag tillbringa kvällen på Tumblr. Där kan jag uttrycka mig i bilder då text (i detta fall) inte funkar. Djävla skit.
Kika in där om ni undrar om mitt (förevigt skiftande) mående!
Ser ni Tom Felton så betyder det att jag är lycklig, ser ni alldeles för mycket citat eller gråskaliga bilder så betyder det att jag är i en (negativ, deppig) svacka!
http://beautifulbakura.tumblr.com/
Jag kan inte förstå mig själv - dock så kan jag agera fullkomligt normalt trots att jag har en djävla massa skit bubblande under ytan. Jag letar efter en kick, jag letar frenetiskt efter en drog som kan ge mig största möjliga njutning, snabbast möjligt. Jag vill fly, jag vill få bort den underliggande ångesten och paniken. Jag vill vakna varje morgon och inte behöva förlita mig på mediciner, koffein eller nikotin... Jag vill kunna möta ett misslyckat läxförhör med tankarna 'ja, men det är okey! Allt kan inte vara perfekt, det är bara att försöka igen!'.
Men som det ser ut nu så verkar det nästintill omöjligt. Jag vet inte än hur det är att fungera utan rakblad eller mediciner. Jag förstår inte hur det är att vara helt igenom, fullkomligt frisk.
Det har tagit så många år att komma hit - jag har inte ens kunnat drömma om en framtid, som trots allt, ser såhär bra ut! Jag pluggar japanska så gott det går, och tycker faktiskt det är roligt! Jag kommer hem, trött ja, men ändå full av energi; redo att möta nästa dag!~
Men om kvällarna är det alltid något som ska brista. Antar att det är att jag har varit uppe i varv hela dagen för att sedan tvingas att slappna av - lätt hänt att ångesten infaller. Hm...
_______________________________________________________________
Nej, jag vet ärligt talat inte vad det är jag vill ha sagt med den här texten.
Nu tänker jag tillbringa kvällen på Tumblr. Där kan jag uttrycka mig i bilder då text (i detta fall) inte funkar. Djävla skit.
Kika in där om ni undrar om mitt (förevigt skiftande) mående!
Ser ni Tom Felton så betyder det att jag är lycklig, ser ni alldeles för mycket citat eller gråskaliga bilder så betyder det att jag är i en (negativ, deppig) svacka!
http://beautifulbakura.tumblr.com/
Kommentarer
Postat av: becca
du är så fin, fina fina lou.
Trackback
