Bakura [獏良]

Farsan konfronterade mig nyligen angående mitt drickande, under de senaste dagarna.

Jag har nämligen tillbringat enstaka kvällar på en mysig bar med en gammal vän, och fått i mig max två "Husets Rödvin" och så brukar jag, efteråt, inhandla 8-pack, Guiness öl.
Då jag kommer hem så kan jag även dricka ett glas efter maten.
Jag dricker för att det är gott, inte med avsikten att bli stupfull (för det behöver jag arbeta mig igenom många fler ölburkar...).

Men jag blir ändå så djävla irriterad.
Ska mina föräldrar trycka ner mig för det här också?
Får jag inte ha någonting för mig själv?
Fine, jag tycker om känslan av att vara full, men om just detta inträffar så känner jag nödvändigtvis inte att jag behöver bli fullare; dricka mera, utan jag tar det bara lugnt en stund tills jag ska gå och lägga mig - och har nu i veckan, inte en enda gång vaknat med baksmälla, vilket är ett bra tecken eftersom jag, med mina 47 kilon är väldigt känslig för alkohol. (Och det faktum att vi faktiskt har alkoholism i släkten, på mammas sida).

Så, för att vara "allvarlig" nu... Ska jag då istället vända mig till skärandet igen för att få den där lilla stunden; glimten och glittret av temporärt lugn? Är det inte BÄTTRE om jag tar en, max två öl någon gång i veckan?

Ja, jag vet inte.
Jag vill bara slippa en farsa som blir sur för att jag, som även han brukar göra ibland, ta en öl då och då? Och han dricker också bara för att det är gott - inte för att bli full.
Och får morsan reda på att jag druckit mer än vanligt (knappt ingenting) så lär ju hon gå i taket också och ställe den klassiska frågan:
"Men... Hur mår du egentligen?"

Vad fan...
Fuck this shit.
Jag vet inte vad jag känner. Jag vet inte vad jag SKA känna eller vad som är rätt eller fel längre, för, tydligen - vad jag än gör så är det alltid något som är fel eller som tydligen ska vara en "potentiell fara".

Det här är otroligt frustrerande.
Nu tänker jag gå och lägga mig så att jag inte får för mig "att göra något dumt".
Usch o fy för den här dagen.
Den började riktigt bra (med produktivt skolarbete och en bra inställning) men som vanligt så går det mesta åt helvete ju mer timmarna tickar förbi.
Så in i helvetes djävla typiskt.

... Stay Strong, Write On~ (Sägs idag, dock inte med samma "kämpaglöd").