Ridiciously high on life.
Då allt verkar funka, då de flesta bitarna faller på plats -
ja... då känns tillvaron djävligt härlig.
Då pupillerna är vidgade till max på grund av allt adrenalin som forsar genom varje muskelfiber och nervtråd, då rörelserna är darriga men nogrannt kalkyrerande för att få ut så mycket som möjligt av kroppens funktioner.
Då man har siktet inställt på ett stort mål eller flera delmål och vägrar vika undan - ja, då är livet bra härligt.
Det känns som om man är oövervinnelig och odödlig - det finns oändligt med möjligheter, för just nu är högsta växeln ilagd och det finns fan ingenting som kan sakta ner en; förutom kanske möjligtvis hunger och sömn.
Man lever helt i nuet; det finns ingen morgondag, ingen kväll därefter. Det är bara nu, nu; det är detta som gäller. Inga tabbar nu, är man så här pass upp i varv så kan ett nedslag vara (och i alla fall kännas som) en såväl själslig som kroppslig undergång.
Musiken strömmar genom venerna och det känns nästan som om man rider på vågen innan en orgasm; allt dunkar och vibrerar, från trumhinnorna ner till skrevet, genom låren och ut från tårna som vrider sig av njutning. Likt den hårda basen i musiken skakar kroppen av undertryckt och uppbyggd längtan. Händerna darrar som av kyla men glöder egentligen av värme - en värme så rykande het att man nästan kan föreställa sig att man ska fatta eld.
Ja, själen brinner, den brinner av ren kämpaglöd och en ogenomtränglig fokus samt en koncentration som inte är av denna värld.
Man är så hög på livets naturliga knark att man inte vill att det ska slut -
man vill kämpa tills man stupar, man vill skriva tills naglarna bryts av och tangenterna dränks i blod.
Det är dagar som denna som gör livet värt att leva!
